Sonen gör lumpen, och förra helgen var det besökshelg för familjen. Vi bilade dit och deltog i diverse förevisningar. Jägarna hade en förevisning, men nationella insatsstyrkans förevisning tog nog alla rekord. Oj oj oj vi ca 600 personer stog där med hörselkåpor och öronproppar vid en skyttebana så lik Afganistans typiska landskap som det bara går att efterlikna i Sverige. Befälet försökte att berätta det mest elementära för oss anhöriga men värmen var verkligen otroligt tryckande. Och så startade  hela förevisningen. Måste erkänna att man blir aningens knäsvag. Vilka intryck, måste säga att de som jobbar med detta gör ett otroligt bra jobb. Jag är imponerad.

Sen kommer vi då till min insats:))))

De som ville, skulle få provskjuta med en AK5:a.

Vad då vill ???

Fadern, och systern de provskjöt glatt.

Jag vägrade. Men när jag såg att de som var knappt en halvmeter höga testade, ja då hade jag inget försvar längre.

Sonen var en av några som skulle hjälpa och vägleda de som skulle testskjuta, hans min när jag kom gående för att testskjuta, jaa den är svår att förklara, men om vi säger chock och "mamma är det DUUUU" så säger det väl det mesta. Sedan, hur det gick ? Ingen aning, men jag gjorde mitt bästa, det är det viktigaste för mej :))))